Gråten rev tag i mig ända från magen och kom så övertygande att jag inte hann reagera annat än att låta tårarna resolut tränga fram. Det kändes som de ursprungligen kom från magen och hade förts upp med magsyran. Tillsammans med magsyran bildade tårarna nu en brännande, svidande känsla som gick från magtrakten upp genom halsen och ut genom ögonen.
- DU-HU FÅR I-HINTE LÄMNA MIG! lyckades jag få fram genom tårarna.
Ändå visste jag att hon redan lämnat mig. Jag fanns inte någonstans i hennes värld längre, ändå stod hon kvar framför mig. Sorgen greppade tag i mig, slet mig åt sidan från samhället och drog omkull mig. Jag föll handlöst och totalt okontrollerat ned på golvet framför det stora canvasfotografiet på mamma.
Sakta torkade tårarna och magsyran åkte sakta tillbaka ner i magen. Trots att jag hade kunnat resa mig upp från den röda ryamattan i vardagsrummet så gjorde jag det inte. Gråten var sedan länge tillbaka bort och jag hade nästan fått kontroll på allt, ändå förmådde jag mig inte att gå vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar